Hemma igen

Funderade över det tråkigt gubbiga uttrycket "borta bra men hemma bäst". Väldigt svenskt. Mina dagar på Cypern var fantastiska. Skitkul verkligen! Jag vill inte hem redan, tänkte jag. Det måste varit en sur jävul som myntade det uttrycket. Typ, -Nu ska jag ut i krig... hoppas jag kommer hem snart. Det är naturligtvis skönt hemma. Jag älskar hemma. Mina grejer, min lilla familj, min soffa och Jack Bauer på TV´n. Men va fan! När jag steg ur planet slogs jag av hur ljust det kan vara. Jag såg solen! Jag hade glömt av att det kan vara så ljust, blått och soligt. Här har jag gått omkring i ett grådassigt töcken. Snooze snooze säger hjärnan till mig när jag vaknar på morgonen och tittar ut, även om jag har sovit mina 8 timmar. Min hud chockades på Cypern. Den skrek av glädje, började leva och blev röd. För att sedan flaga av och ge plats för en ny fräsch sommrig hy... precis som en orm. Jag kände mig frisk, nästan pånyttfödd. Inte konstigt. Den har inte sett sol på flera tunga månader. Den hade gått i ide och tänkte sova till Maj någon gång när vårsolen skulle väckt den. Så fick min hy träffa solgudarna på Cypern. Nu lever den igen. "Tack Johan för att du tog med mig på den här resan", viskade den till mig. "Tack Cypern", säger jag. Hoppas vi ses igen!