söndag 28 oktober 2007

Min ansiktsbehåring är borta

Det tog inte många dagar. Men jag kunde inte leva med den. Den gjorde mig inte rättvisa. Varje gång jag såg mig i spegeln såg jag bara en mustasch. Den tog över min person på ett jobbigt sätt. Kanske beror det på att jag har rakat huvud, att mustaschen hamnade i mitt konstanta blickfång, att den hela tiden hade övertaget, ville förgöra mig.

- Hej, jag är din mustasch... jag kommer långsamt långsamt att äta upp dig, ditt självförtroende och ditt intellekt. Mina grova elaka hår kommer att förgöra dig... om inte du tar kål på mig först.

Mustaschen är inte var mans utsmyckning att kunna bära upp. Den kräver sin riddare och den riddaren är inte jag. Inte i detta skede av livet. I vilket fall väcker den känslor. Aldrig tidigare har så många kommenterat ett inlägg. Mustaschen är i särklass den mest engagerande hårbeklädnad en man kan bära, i många fall kanske t.o.m provocerande.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Rätt val..

Anonym sa...

tråkigt. jag kommer att sörja./tina