Jag har rotfobi!
Det som slår mig först när någon frågar mig vad jag har för fobier är att jag avskyr rötter. Inte vetskapen att ett träd eller en växt har rötter utan åsynen av en rot.
Det värsta är omkullvälta träd där roten är uppsliten trådig och äcklig. Även mindre växter och ogräs har otäcka rötter. Ljudet när någon drar upp en växt ur jorden och rötterna går av kan få mig att rysa. Hur kommer detta sig? Varifrån kommer min rotfobi?
Tog en kaffe med mamma på centralen idag. Hon berättade, vilket jag mycket väl minns när hon sa det, att jag brukade räkna rötter när jag var liten och vi åkte tåg tillsammans. Jag tvingade även henne att vara med på denna otroligt konstiga och tråkiga lek. Där satt vi, jag och mamma och räknade rötter på omkullvälta träd genom tågfönstret på väg till fjällen. Jag minns inte riktigt syftet med leken. Kanske försökte jag lindra min rotångest redan då.
Sitter du på en skön fobi, så shoot!
9 kommentarer:
Jag har ju ganska kraftig fobi för öar. Lite klaustrofobi också (det hänger väl ihop med öfobin antar jag). Araknofobi också.
Lite åt rothållet också för mig. Jag har fobi för att jag ska få utslag på mina händer så det blir liksom ett rotsystem på ytan så att vinden blåser igenom och man fryser in i märgen. Annars är jag ganska frisk och rotfri
Det äckligaste som finns är träpinnar, alltså såna som det finns glass runt. Man äter den härliga glassen och ska njuta av det sista när den äckliga jävla pinnen gör att det sista minnet av njutningen gör att det ryser i ben och märg. Kan inte ens skriva om detm, så jävla äckligt är det! Folk som tuggar på glasspinnar och blyertspennor; sluta genast. Jag kräks!
Ja, det var min fobi.
- Tina
Jag verkligen avskyr vandrande pinnar och vårtbitare. Vilka äckliga och oberäkneliga avskum till djur, rätt som det är kan en vandrade pinne rymma och sitta gungande i en gardin någonstanns och en vårtbitare kan hoppa långt och högt. Jag mår till och med dåligt av att skriva om dem.
Jag ryser av frukter och grönsaker som inte ser "normala" ut. Exempelvis morötter som har en utväxt på sidan eller jättestora jordgubbar. Det är lite obehagligt, jag hoppas jag inte undermedvetet tänker likadant om människor.
Anna: Saker som sticker ut på människor är faktiskt inte trevligt... stora vårtor liksom. det tycker jag man får tycka.
Stora vårtor glömde jag. Det framkallar seriöst hulkningar. Det värsta är när de sitter i ansiktet. Jag vill införa ett nytt förbud: tvångslasra folk med vårtor i tv. It's fucking horrible!!
- Tina, glad och vårtfri.
Jag har en fobi mot engelska med indisk accent. Den bottnar i "Indiana Jones och de fördömdas tempel", och hänger över mig som ett åskmoln än idag.
Jag har också stark fobi för rötter. Trodde först jag var rätt ensam om det, men tydlingen inte...
Skicka en kommentar