Tårar

... Och som hon grät, Helena Bergström, som hon grät.

Jag blev ändå positivt överraskad av Angel. Filmens stora frågeställning - hur långt är människan villig att gå för att nå framgång, kanske till och med kliva över lik, känns spännande och aktuell. Vad får det för konsekvenser? Hela mediacirkusen runt kändisjournalistiken ligger också väldigt rätt i tiden. Peter Jihde gör ett underhållande inhopp i filmen. Helena Bergströms skådespeleri är vissa stunder bländande, särskilt i filmens andra hälft. Colin Nutleys mest spännande film på länge

Sätter ändå på mig den stora skämshatten under öppningsscenen där Helena Bergström slickar en headbangande Rolf Lassgård i örat. Deras rockband, poser och musik känns otroligt mossig. Lassgård som cool rockstjärna är precis lika fel som det låter.

En trea, varken mer eller mindre.