Bertil

Idag satt jag mitt emot Bertil Svenssons dubbelgångare på tunnelbanan. Han klev på i Gamla Stan, satte sig ner och började prata med sig själv. Sedan tittade han på mig och skrattade lite. Jag log tillbaks. Ungefär vid Slussen tar Bertilkopian upp ett paket råa wienerkorvar. Han tar fram en korv, stoppar den i munnen och börjar ta små små tuggor. Han höll ett fast grepp kring roten på korven, ungefär som att han var rädd för att jag skulle rycka den från honom. Han var lite rödmosig i ansiktet... lite fnasig. Krispig hy kan man kanske säga. Så torr att man nästan kunde pilla bort små hudflikar. På Zinken klev han av, med en korv hängande ut från munnen. Han släppte sig samtidigt som han reste sig från sätet. Det luktade starkt. När jag kom hem var jag tvungen att titta på YouTube-klipp med Bertil. "Mitt hem och min trädgård" på YouTube, där Bertil botaniserar bland kaktusar. Jag känner mig sorglig idag.