Gästinlägg av Peter Stormare

Jaha, då var vi här igen. Okunniga recencenter som inte förstår sig ett skit på stor scenkonst. Det var samma sak när vi hade spelat in Jurassic Park 2. Usla betyg, på en fantastisk rulle. Jag menar, folk som inte förstår sig på konst ska inte uttala sig. Jävla Bergmanbögar är vad de är allihopa.

I vilket fall… en geting är ett hån mot mig och hela gänget som har kämpat så för att tjejerna ska få en alldeles egen kväll. Här bjuder vi på fantastisk sexbuskis där tjejerna får skratta och ha trevligt. Könsrollerna är som de var för si sådär 100 år sen och vi kör knullskämt på knullskämt. Damerna gillar det har jag lärt mig genom åren. Jämlikhet och sån där skit är inget att ha. Nog om det…

Mest synd tycker jag ändå om min fantastiska vän, Martin Stenmarck. Det han gör är unikt och han förtjänar bättre betyg än så här. Hans personliga och mörka texter berör mig verkligen ända in i själen. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit tårögd och lyssnat på hans alster. Han tar verkligen upp livets stora frågor på ett sätt som jag aldrig upplevt tidigare. För att ni ska förstå skriver jag ner några textrader från hans låtar Rubb och Stubb och Las Vegas:

Det var vi som brann i natten
Du och jag som sprang mot allt
Det var vi som stod för skratten
Det var vi mot rubb och stubb

Las Vegas, in the neon lights
You´ll be a star if you do it right
In Las Vegas, whoa-oh-oh
You´d better hold on tight

Puzzisar Peter *ler*