Just another Ikea story

Att jag var så ouppmärksam när jag köpte min bäddmadrass på Ikea så att jag tog fel storlek har retat mig till vansinne den senaste veckan. Jag behövde alltså åka dit en gång till för att byta den, vilket jag gjorde igår. 3:an till Slussen. Röda till Skärholmen och sedan ytterliggare en buss för att komma dit. Detta med en stor, fet jävla madrass... i rusningstrafik. Runt det gigantiska hemska varuhuset piskade regnet ner. Jag var dyngblöt och den hemska höststormen ville slita madrassen ur mina händer.

Väl där, efter att jag lämnat den otympliga madrassen, vid "återköpen" hos en sävlig kvinna, som förmodligen gråter sig till sömns varje kväll av tristess. Därtill ett sargat självförtroende av att tvingas bära den gulfula Ikeauniformen dag ut och dag in, var det raka spåret till restaurangen för att komma till sans inför fortsättningen.

En René Barbiér senare var jag redo att äntra självplocket för att inkassera min nya madrass... då var den slut. Men uppmärksam som jag var såg jag att det fanns en pall med madrasser några våningar upp i hyllan. Vilken tur då att de stod några truckförare bredvid... trodde jag.

- Tyvärr får vi inte lyfta ner dem innan halv åtta p.g.a. personalbrist, säger den ena.
- Mähh, det tar två minuter, vad är problemet?
- Jo, först måste du beställa ett lyft av vår chef innan vi har rätt att göra det... p.g.a säkerhetsrisken.

Nu blev jag trött igen. Va fan, vad var problemet. Jag fick helt enkelt köpa läget. Gick bort till det underliga skrytbygget Heron City och O´Learys i väntan på rätt klockslag. Det blev i.o.f.s ett kul äventyr och jag har faktiskt min nya madrass hemma nu.

Vet inte riktigt vad jag ville berätta med det här. Men hoppas slippa Ikea på ett tag nu.