söndag 20 januari 2008

Apropå kycklingen Tina köpte förra veckan.

Som djurvän tycker jag det är jobbigt att:

Den söta gula kycklingen endast är uppfödd för att ätas upp.
Den slaktades, styckades och hamnade i kyldisken så vi kunde köpa den.
Väl i kyldisken kostade den bara 25:-

Idag skulle vi äta upp kycklingen när det slog oss att nachos passade bättre till ölet. Eftersom kycklingens datummärkning går ut kastar vi den istället.

"Livet på en pinne" ... Eller vad är det man säger.

5 kommentarer:

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Kul att Ni väljer maträtt till drycken. Annars brukar det väl vara tvärt om? ;-)

/klaus

Wennberg sa...

Intressant reflektion. I nästan alla fall väljer vi dryck efter maträtt. Men just idag tog vi en öl på kvarterskrogen och blev sjukt sugna på nachos. Så kycklingen fick helt enkelt sota för det.

Från söt gul kyckling som säger "pip pip" till sopa och transport till högdalsverket för en kremering. Så jävligt kan livet te sig Klaus.

Anonym sa...

hehe, den lilla anekdoten skulle du ha dragit i någon by i Gambia. "jo, förstår du lille n´seboga, vi kände för öl så vi slängde kycklingen".
hehe.

Anonym sa...

Urs och fy, jag har så dåligt samvete. Det är inte ok. Stackars, stackars pip pip.
Det är knas i västvärlden. N'seboga hade nog ätit kycklingen några dagar gammal eller fläskat på med öl, nachos OCH kyckling.
Vi har mycket att lära.

- Tina

Anonym sa...

Fast det här inlägget är det bästa du skrivit.