Jag som hade hängt in min vinterjacka
Stockholm vaknar långsamt
På droger och på sorg
Snön hyr ut sin oskuld
till hela Kungsholms torg
Det känns som när jag kom hit
way back in 93
en ynklig rad av fotspår
En okänd kontinent
onsdag 9 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hette han Clark? Alltså, han Kent-killen.
Jaha du Wennberg.
När ska man få lov att bjuda dig på Jägermeister då?
;-)
/Klaus
Jag röstade på köp.
Ville bara säga det.
Man kan ju dö imorogn. Den som har mest prylar vinner ju.
Så är det.
K-P: När som helst. Jag är alltid öppen för Jäger.
Anna: Jag måste köpa den. Jag tänker på den hela tiden... skitjobbigt. Vet du hur det känns?
Om jag vet...
Köper alldelse för många prylar jag egntligen inte behöver.
Denna vecka en dyr kappa.
Men jag kunde inte sluta tänka på den.
Köp klockan, visa upp den på bloggen, låt oss beundra och var lycklig.
Pengar är bara papper.
OCH vi kan dö imorgon...
Jag lever så.
Det är trivsamt.
Man kan alltid supa bort ångesten om den bli för svår. (För den kommer ju ibland)
;-)
Du är en klok tjej Anna... vet vad det handlar om. På tal om det super jag just nu bort lite ångest;)
...och lyllos dig.
Underbart.
Ta ett glas rosé för mig!
Skicka en kommentar