Yrke: Översättare

Jag såg filmen "In Bruges" igår kväll med Colin Farell och Ralph Fiennes. I en annan bärande roll syntes en dvärg. Hans karaktär föreställde en skådespelande dvärg med förkärlek till prostituerade, ketamin och kokain. Rollen var motiverad, vilket inte alltid känns fallet när det handlar om kortväxta på film. Men det hör egentligen inte hit. Det som jag och alla andra som sett filmen reagerar på, vilket också gjorde att man började skratta varje gång han kom in i bild, var den svenska översättningen. Man satt liksom bara och väntade på den där textraden, beredd på vad som skulle komma. Varje gång Colins karaktär pratade om honom, pratade han om honom som "midget." Översättningen dyker upp i teverutan, och vad står det då där? Jo! "Lilleputt." Vadå "lilleputt." En "lilleputt." "Lilleputten." Vansinnigt roligt. Har aldrig hört det förut. Kortväxt köper jag men att översätta "midget" med "lilleputt"... Jag vet inte jag...

Var filmen bra då? Jag kunde inte besluta mig för det igår. Nu har jag dock kommit fram till att jag gillade den jättemycket. Kändes väldigt engelsk (vilket den var.) Man slets ständigt mellan tungt drama, dråplig komedi, romantik, allvar. Jag gillar filmer som hela tiden ändrar karaktär. Där man inte kan sätta fingret på vilken genre det är. Jag kan nog säga att den innehöll de flesta, utan just den genre de hade satt på baksidan av DVD-fodralet. Nämligen action.